Om Annelie

När jag var tre år lärde jag mig att läsa. 

När jag var 14 år lärde min lärare mig dikten I rörelse av Karin Boye utantill. 

När jag var 16 år vann jag en novelltävling och fick gå en veckas sommarkurs på Åsa folkhögskola. Där insåg jag att det faktiskt går att syssla med ord och text och ens intresse hela dagarna. Så jag gick färdigt estetiska programmet med inriktning bild och form, och flyttade sen till Åsa för att gå ett år på skrivarlinjen. Vi var en galen klass, gjorde föreställningar och showade för hela skolan, satsade en hel del på estradpoesi och flera av oss fortsatte att tävla i Poetry slam. 

En del i den kursen var att hålla i workshops för en grundskola i Flen. Samtidigt hoppade jag in och hade lite workshops i en skola i Eskilstuna. Jag tyckte att det var så rätt och roligt, så jag sökte till Skrivarpedagogutbildningen på Sörängens folkhögskola, 2004. Där fick jag min andra grund, mycket praktik, fördjupning i textsamtal, språk, poesi och skrivarpedagogik.

Under samma period blev jag även vald till ordförande i den 30 år gamla föreningen Arospennor i Västerås. Min tredje stora skola. Jag lärde mig att lyssna, leda och att hantera andras konflikter utan att gå under själv. Och att driva fantastiskt roliga projekt. 

Den här tiden var fantastisk, men också mycket svår och förvirrande. Hur går det till att leva på sånt här? Jag jobbade hela tiden, med skrivande, projekt, och mina extrajobb som städare och butikspersonal. Jag inredde ett litet kontor i min garderob där jag satt på nätterna. Jag brann, brann. Kämpade för att få komma in någonstans och göra allt som jag ville göra.

Fotograf: Jakob Sjöman
Fotograf: Jakob Sjöman

Jag började få betalda uppdrag, som estradpoet, skrivarpedagog och projektledare. Jag insåg att jag kunde dra ner på städandet och satsa fullt på det som var mitt yrke. Men hur? 

Då plötsligt, som skapat för mig, startade Kulturentreprenörskolan på Västerås folkhögskola. Det blev inte min fjärde skola, det blev ett andra hem. Jag fick struktur på saker, lärde mig kulturföretagande, läste högskolekurser, arbetade med gränsöverskridande projekt, fogade ihop livet med ekonomin. Landade lite. Flög lite. 

När saker blir mer stabila, hinner också gamla känslor ikapp. Så jag kraschade. Jag kunde fortsätta jobba en del ändå, men det tog mycket energi. Med tiden har jag hittat en balans som fungerar bättre. 

Jag blev handplockad till olika uppdrag och vikariat inom skola, skrivande och språk. Fick träffa människor med svenska som nytt språk, barn och ungdomar som öppnar sig i skrivandet, verkligen känna kraften i att ha ett språk och att kunna förmedla sina tankar. Jag ville fördjupa min skrivarpedagogik och kunna göra mer. 

Så jag hittade utbildningen till Ungdomscoach på Tollare folkhögskola. När tiden stämde med annat i livet sökte jag och kom in bland hård konkurrens. Nu fick jag ord, forskning och praktisk övning bakom det jag haft på känn. Att min skrivarpedagogik är ett slags coachande som ofta för både text och person framåt. Att det vi lär oss om att lyssna i textsamtal har stor betydelse för hur vi kan lära av oss själva och varandra. Att kraften i att skriva ner saker och att dela med sig kan förändra och utveckla oss.

Under våren 2013 fick jag en projektanställning på deltid och började engagera mig inom RFSU Västerås med sexualundervisning och olika sexualpolitiska projekt. Jag tog initiativ till Transammans, ett projekt för transpersoner och närstående i Västerås med omnejd, som sedan har växt och blivit ett nationellt förbund där jag nu är ordförande. 

Av allt detta och min fyraårings gammaldags alfabetsramsa på förskolan föddes Modingarna, ett normmedvetet projekt som bara växer och växer. I oktober 2014 tilldelades jag också SEB:s och Universums pris Årets sociala entreprenör 2014, bland annat för arbetet med Modingarna, och många utmärkelser följde. Ett år senare, i oktober 2015 var jag en av de nominerade till Årets Hjältemama i tidningen Mama. 

Efter framgångarna med Modingarna dök jobbet som Barn- pch ungdomscoach upp, i Hallstahammars kommun. En ny och unik satsning på barn och ungdomar från förskoleklass upp till gymnasieålder. Tillsammans med tre fantastiska kollegor arbetar vi nu förebyggande, uppsökande och relationskapande för att göra livet bättre för alla unga i kommunen. I tjänsten har jag extra ansvar och fokus kring hbtq, normer och sexualkunskap. Eftersom det är en heltidsanställning tar jag färre övriga uppdrag för tillfället, men det går alltid att skicka en förfrågan så kan vi hitta en lösning. 

Nu är jag här, och mitt fokus ligger alltjämt på normer, språk och varje människas rätt till att definiera och beskriva sig själv, skapa sin egen historia. 

Annelie Salminen